Solen lyser och värmer,jag sitter skönt i solstolen ,med hatten neddragen över huvudet .Jag kikar under brättet ,och där är DEN!!🦅.Den skygga lilla Rödhaken! Tänk att den spankulerar på vår gräsmatta .Ser att den är ensam ,inga skränande skator stör just nu . Han ,det är en han, det ser man på det röda lilla bröstet.
En flygtur unnar han sig .Sätter sig på en gren i Björnbärsbusken ,återtar en tur till marken .Gräsmattan har precis vår Robot tagit hand om ,så det är en fin landningsbana.
Mina tankar går tillbaka i tiden .I Spanien på altanen dök just en rödhake upp när jag satt ensam på altanen ,min man Bengt hade nyss gått bort ,dött,och fågeln tittade på mig och nickade ,kunde jag tyda det som .
Min dotter kom från Sverige, och utbrast "Oj en så närgången fågel ,vad söt han är, sträcker ut handen och rödhaken sätter sig i hennes hand.Hon var Pappas tös.
Är det ETT OMEN? kan den komma tillbaka efter 14 år och önska mig lycka i mitt nya liv. SÅ DUMT !
Lite snurrig blir man i vårsolen .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar